Banker hit och banker dit. Mitt liv framöver kommer bestå av bankkontakt och jag har endast mig själv att skylla. Lathet och dumhet. Lathet mest för att jag inte kommer iväg till banken för att lämna in mina betalningskort till elixia och dumhet för att jag sätter över 5000 norska kr till fel jävla konto. Så jävla fint va. Och så är jag förkyld för tredje gången under denna Oslovistelse. Det här kan ju bara ta sig någonstans och jag vill helst försvinna tillbaka till London. In i en varm dimma av konstant kärlek.

Dessutom har favoritbarnet slutat på dagiset. Ingen mer Edvard, dock ett rörande tackkort och en flaska vin.