Malmö?

Alltså nu vet jag inte vad jag håller på med. Nu har jag anmält mig till mänskliga rättigheter på Malmös högskola, och allt på grund av att jag träffade Sarah på hennes jobb. Det är som om jag inte själv gjort ansökan, som om jag står bredvid och ser undrande på vad det är som händer. Var det inte meningen att jag skulle bo i Oslo för att jobba så svetten rann och sedan ha ett fint kapital på kontot för att spendera allt på reser och upplevelser? Jag fattar ingenting. Och jag kan inte tänka klart för jag tänker redan alldeles för mycket och det får liksom inte plats och allting kommer på en gång.

Det är så mycket jag vill och för lite tid. Om jag ska hinna med allt som jag vill så hinner jag bli 40 innan jag kommer skaffa villa, volvo och barn.
Fast nu håller jag på precis sådär som jag inte skulle göra. Det var meningen att jag skulle åka hem för att återhämta mig. Jag ska inte säga att jag missunnar mitt besök här, oh nej, bara ett litet snedsteg på stigen men jag kommer snart tillbaka igen.

Pust.

Jag beskar denna bild så fruktansvärt dåligt att den är väl värd att visas.
Mest nöjd över Jabbans hals.

välkommen tillbaka livet

Det här med uppdatering har jag märkt blivit en sällsynt vara. Inte för att det inte händer någonting utan kanske mer att jag inte sätter värde på de saker som sker. Dessutom tycks mina inlägg bli tämligen långa, vilket jag inte med mening vill att dom ska bli. Klaga om ni vill, jag ska ta åt mig kritiken.
Veckan som gått har jag dock varit oförmögen till att göra i princip de enklaste sakerna en människa kan göra, och det som lyckats blivit gjort att gjorts med stor smärta och ansträngning. Aldrig har jag varit så sjuk som nu och det har chockat även mig (tro det eller ej) att en människa kan sova så otroligt mycket. Hela min fina sjukvecka började så fint i tisdags då vi så lägligt fick besök av våra tyska couch surfers Mouritz & Birthe. Det jag såg av dom så verkade dom vettiga och smygkära i varandra - ett utforskande par på resan mot kärleken. Jag hann spendera tre ynka timmar i ett alert och nykert tillstånd innan jag blev okontaktbar. Natten till onsdagen sprang jag mellan toan och sängen, och väl i sängen var det enda jag kunde tänka på den intensiva smärtan som inte ville släppa in någon annan tanke. Halv sex på morgonen ringde jag mamma och förtäljde min historia, efter en halvtimme var jag tvungen att lägga på och spy igen - sen fann jag ro och kunde sova ett par timmar.
De nästkommande dygnen sov jag konstant, åt ingenting, drack, lyckades kanske gå till toaletten. Folket runt omkring mig for och flängde, frågade hela tiden om det var någonting jag ville ha men icke, det fanns ingenting i världen jag ville ha just då. Men jag fick en massvis med saker ändå, värktabletter, morotsjuice, mediciner, kärlek, mat och om något...en stor yta bredvid mig med disk och diverse sjukaskar. Ingenting gjorde mig friskare och i lördags brast gränsen för mig. Bort till läkaren för att efter 3½ timmes väntan få höra en brud som kallar sig läkare säga "jag vill vänta och se vad som händer, jag tror du har en inflammation i magen". Då ville jag dö. Men det gjorde jag inte och jag lyckades få till mig några tabletter som jag senare upptäckte var brustabletter. Någon fancy smak fanns där heller inte - ska man vara sjuk så ska det banne mig vara jävla äckligt och detta smakar av någon blandning av gammal nedsutten, döda hudceller och en gnutta canser soffa som folk hällt 10 kg damm på. Nu några dagar såhär efteråt känner jag inte längre smaken men håller andan varje gång jag dricker ändå - för s ä k e r h e t s s k u l l.
Mina magsmärtor har dock inte gått över och i morgon far jag till Sverige i hopp om att fosterlandet är bättre på krämpor och har mer sympati för människors stackars öden. Och så för mammas trygghet såklart, det får jag inte glömma att nämna. Och för att hämta ut mitt nya legg(!!!!, nu kan vi alla få glömma Sanne latinofjolla). Sen har min dator fått några skruvar lösa igen och jag misstänker jag kommer bli datalös, buhu.

Nu ska jag inte bara förtälja alla dessa tråkiga saker! Idag var jag på provjobb på en barnehage där dom ville ha en heltidsarbetare(jag). Dagen var lyckad och ansträngningslös - hela nästa vecka jobbar jag som vikarie där för att känna på hur det är. Därefter skrivs kontrakt och jag blir en "working class woman" - skrämmande värre men världen väntar och jag kan inte vänta länge till!

Loppmarknad på Blå varje söndag - traditionen har bara börjat.

Att städa på en torsdag

Johanna är iväg på jobb och jag har städtorsdag. Det var extremt mycket dags att ta fram dammsugaren och jag fick köra igenom golvet två gånger. Första gången för att få bort det värsta, sedan ta en paus och plocka bort diverse chips och ostbågar(som jabri slängt mellan våra sängar och färgat våra lakan i en färg mellan orange och en uns rosa). Sedan tog jag den långa vägen ut i hallen för att sedan få dammsuga köket i tio minuter. Egetligen borde vi gjort allt detta för flera dagar sedan, då det var aktuellt och skiten inte hunnit gro in sig o börjat trivas. Men jag är glad nu, för det är rent, och jag är ren om än dock snorig. Dessutom ser jag ut att vara gjord av plast. Johanna som jag upptäckt är en kvinna med många krämer var fast besluten för att för några dagar sedan införskaffa sig en ansiktsmask gjorde det och det är denna jag sitter med nu. Genomskinlig, stramande och härligt glansig.

I morgon ska jag iväg till dagis igen. Vi har så otroligt trevligt ska ni veta! Jag är lika snorig som barnen men inget kan stoppa oss för att leka oss fram genom dagen och njuta av varje liten stund.
Den sak som egentligen är bäst med att jobba är tid det tar för mig att komma till och från jobbet. Tunnelbanan, spårvagnen, folket, trängseln och världen som svischar fram för oss. Det är sådana saker jag bara sett på film och fått mig en, jag vet inte, mysig känsla av. Nu lever jag i min egen film och suger i mig den för varje sekund som går. Sjukt mycket mums :)

Ni ska veta att det varit fullt upp här dom senaste dagarna - massvis med nya erfarenheter och stora skratt. Jag kan ju i vilket fall börja med min torsdag då jag var på intervju på Jobzone, den gick bra och jag ska skicka in ett papper till polisen i Sverige så dom ser att jag inte har någon prick i registret - därefter är det fritt fram för barnehagejobb. När jag kommer hem ringer telefonen och kvinnan i den andra änden frågar om jag vill komma och jobba i morgon :) På kvällen/ natten har jag svårt att somna och jag sluter inte mina ögon förän vid halv två och därefter ringer klockan vid 6 och det är dags att gå upp. Jag tar mig ut till dagiset och det visar sig bli en riktigt trevlig dag med snoriga ungar som pratar norska och som inte förstår vad jag säger.
Väl hemma är det redan fullt med folk eftersom Jesper skulle ha ett par vänner över natten. Men Jabri kommer strax till min undsättning och då ringer telefonen igen. Det är en tjej som heter Leana som ringer, bor i Barcelona men är här på fotokongress under helgens gång. Hon tog kontakt med mig på couchsurfing.com (ni som inte vet vad det är kan gå in på deras hemsida så får ni veta) och behövde någonstans att sova under natten. Jag o Johanna åkte ner till stationen för att möta upp henne och en vän Mathilda för att sedan åka hem och laga spanska bocadillos. Vad jag sedan trodde skulle bli lite av en slapparfredag blev istället dansvänlig, social och vi kom inte i säng förän kl 3 på natten.
Leana var för övrigt mycket trevlig och villig att lära båda oss mer om photoshop och kameror. Jag får åka ner till Barcelona någon gång för att följa med på alla hennes många färgfulla äventyr med människor :)
I lördags skulle vi ju ha inflyttningsfest och inflyttningsfest blev det - om något. Det var blinkande lampor, chips, hög musik, dansgolv, skidor, folk i alla åldrar och bara härligt mycket galenheter. Dock trodde jag att Johanna o jag skulle få sova ensamma denna natt men det var 6 stycken packade sillar som kom i säng vid 6-tiden på morgonen - och oj vad gott vi sov!!
Det togs ca 300 bilder under kvällen och jag är glad att ingen ville upp och dokumentera röran efteråt. Jag och Johanna blev klar med alla disk först idag, nu har vi bara en dammsugning i hela lägenheten kvar, städning av vårt rum och plocka in grejer på dess rätta plats. Ingenting av det kommer vi orka med idag, men det är ju ingen stress, inga problem.

För övrigt ska jag jobba på samma barnehage i morgon, onsdag och på fredag :D Får dock hoppas att min starka förkylning och ont i halsen går över så att jag slipper tacka nej till det hela.

Ps. Idag pantade jag o Johanna för 83 kr men vi har fortfarande en massa kvar i förrådet. *gillar*

Vårvindarna för med sig framgång och kärlek. Idag är en riktigt bra dag, även om mjölken är slut och jag inte lyckats åstadkomma någonting än. Johanna har nu slutat jobbet och jag väntar spänt på att hon ska komma hem och berätta dagen för mig. Men även om jag inte lyckats åstadkomma någonting har jag två fina saker att berätta för henne, men även för er. Har nämligen fått två jobbintervjuer, en i morgon på jobzone och en nästa vecka för ett "bodselg"jobb. Det går framåt och jag önskar jag kunde säga lika snabbt som snön smälter här men i så fall skulle jag ljuga.

Nu finns det ingenting i världen som kan ta bort mitt goda humör! Nu ska jag dansa mig bort till tvättmaskinen och sedan ska jag dansa mig tillbaka till köket. Kanske jag till och med ska dansa när jag skurar skåp - men vid det laget kanske jag är trött på att dansa.

Jag har inte mycket att säga. Helgen närmar sig och jag kan bara känna en förnimmelse över hur bra det kommer bli. Snart smäller det och discokulan snurrar.

En "kort" resumé

Onsdag: Med goda sinnen gav vi oss iväg på en utflykt till Holmenkollen, ett ställe vi hört talas om och därför dragit slutsatsen att det där måste vara något värt att se. Vi tar t-banan från stan och vill egentligen inte sätta oss ner på de äckliga sätena. Vi får åka ett tag och vi kommer längre och längre uppåt - fler och fler barn stiger på. Andfådda, röda om kinderna och blöda av snö - alla tjattrar och styr och ställer med alla stavar och skidor dom har med sig. Dagen för dom är slut, skolan är slut - för oss har dagen bara börjat...känns bra.
I vilket fall kommer vi fram, nyfikna och har ögonen öppna för allt det där stora som vi ska få se. Vi går en bit i hopp om att finna det, mycket uppförsbackar och allting är halt. Vi kommer till Holmenkollens turisthus. Allting är dimmigt. Dom har en massa grävmaskiner. Det ser för övrigt väldigt stängt ut. Vi åker hem igen.
Sedan slår vi upp på google och finner att Holmenkollens skidbacke är den äldsta i världen. Vilket ställe...och där har man varit.

Torsdag: Detta var en dag då vi egentligen skulle farit till IKEA allesammans i kollektivet - någonting vi glömde bort, eller rättare sagt inte nämnde för ingen orkade. Jag och Johanna går istället på jakt efter ett gym som vi kan fixa ett sexpack på till sommaren och vi hittar ett, men till vår besvikelse måste man på alla ställen binda upp sig på ett halvår eller ett år. Besvikna går vi vidare men ändå fast besluta om att få röra på sig idag. 1½ timme vandrar vi bland Oslos alla gator och i slutet köper vi en av de billigaste vinerna som finns på vinmonopolet - 90kr. Priset irriterar Jabri någonting fruktansvärt men jag har ändå humöret uppe då jag tänker att denna kommer bli god att dricka upp ikväll. För denna kväll skulle vi nämligen på till ett ställe som heter Blå och kolla på Vapnet. Jesper och Jörgen bjuder. För övrigt är dom båda väldigt givmilda - måna om att vi ska trivas kan jag tro.
Efter slapp vid dator och lite jobbsök här och där, drar vi oss sedan upp till Jesper där han sitter med två vänner som precis förlovat sig. Ett trevligt ungt par som kan prata - speciellt bruden och efter ett par till öl är det mest hon som pratar. Det verkar vara ett sådant par där kvinnan styr vad som får och inte får göras - här är det hon som har ordet och godkänner när mannen får tala.
När klockan närmat sig lite försent rör vi äntligen på påkarna och går mot Blå. Det är kallt ute och jag har glömt mina vantar men vinet gör mig gott och vi fortsätter gå. Det är först nu som jag är tvungen att göra en lista - en lista över alla de skona sakerna som bombaderade mig och Johanna under dessa få timmar:

1. Jörgen, Johanna och jag kommer lite före Jesper och hans vän Kristian. Jörgen, 32 år kläcker kommentaren: Vid nästa hörn så gör vi en snöboll och gömmer oss. Med pirriga magar springer vi bortåt, Jörgen tar upp mobilen och börjar filmen, jag och Johanna försöker i den mån vi kan göra snöbollar men snön är allt annat än kramgo så det blir kockor istället. Jesper och Krisitan kommer gående och kriget börjar. Jag upptäcker snart att utan vantar kan man inte kasta issnö. Kristian springer mot oss till sitt försvar så jag och Johanna vänder på klacken och spring it motsatt håll. Det jag hinner se i mitt berusade tillstånd i samband med mörkret är en upptrampad stig - perfekt tänker jag. Tills jag plötsligt springer in i en liten jäkla järnbit, faller pladask på ryggen (hinner dock tänka då jag uppfattar fallet i slowmotion: vad dumt av mig att springa in i den, det kunde jag ju undvikit). Johanna som nu fått en sprattlande säl som blockerar vägen försöker förtvivlat hitta en annan utväg, men ack - Kristian får tag i henne och det fysiska kriget börjar mellan dom. Under denna tid står Jesper fortfarande ute på vägen och kollar på medan Jörgen sitter under ett träd och filmar - passivt ser det på kaoset.
2. Jörgen upprepar med jämna mellanrum hur full han är.
3. Vi kommer fram till Blå och det ser tomt ut. Någon säger att dom slutat spela men min optimism är stor och jag tror istället att dom ännu inte hunnit börja. Klockan är nu kanske runt halv ett och allting öppnade runt 21. Dock hade jag fel.
4. Vi går till ett sunkigt ställe där Jesper bjuder på öl. Jörgen som numera beter sig som om han var 13 vill direkt spela fotbollsspelet med mig. Nöjd som han är upprepar han hela tiden hur stort han kommer slå mig och till en början tror jag honom då han får in flera poäng. För varje poäng som görs höjer han handen och skricker ut: Nu är det ölpaus!
5. Vi är tillbaka till borden och både Jörgen och Jesper upprepar hela tiden att dom aldrig varit här förut. (Kanske upprepar dom saker hela tiden för att dom inte tror att vi förstår eller är det någonting som är kopplat till att vara norrman?)
6.Kristian och Jesper går ut för en rökpaus. Under denna korta tid hinner Jörgen komma på en lek då man ska slå med knytnäven på varandras finger mot bordet. Han utmanar mig med att höja handen jättehögt, slår ett par gånger men missar - den sista gången slår han så hårt så Jespers öl hoppar i luften, välts och all öl rinner ut plus att glaset krossas. När Jesper väl kommer han in söker han över bordet efter sin öl, rycker på axlarna och går och köper en till - som om det är något som brukar hända honom ofta.
6. Vi bestämmer oss för att gå hem och fortsätta dricka öl. Johanna och Jesper hinner ut före och Jabri blir varnad innan att det är glashalt utanför så att hon ska ta det försiktigt. Jag och Jörgen kliver dock ut på gatan i godan tro om att friktionen är någonting som alltid finns tillgängligt. Som bambi on ice staplar jag runt i ansträngande försök om att hålla mig på benen. Under denna tid kläcker Johanna också kommentaren: Men skärp dig nu - som om jag skulle låtsas. Jörgen kliver också ut och är lika mycket bambi on ice som jag. Tillsammans faller vi med ben och armar åt alla håll. Jesper som är gentleman hjälper oss upp, men Jörgen vill göra om det och filma alltihopa - vilket han gör.
7. Friktionen är någonting som fortfarande sviker oss, speciellt de med dåliga skor. Än en gång håller Jörgen på att ramla och instinktivt försöker jag hjälpa honom tillbaka till stabiliteten, men ack - vi båda ramlar handlösst ner igen och jag kommer till den slutsats att jag först måste vara stabil innan jag kan hjälpa Jörgen upp. Jesper kommer till undsättning än en gång, men jag har så mycket kittel i fingrarna att jag inte orkar dra upp Jörgen som för övrigt är högst ovillig att hjälpa till, utan vill istället utnyttja vänligheten genom att köra benen åt alla håll och låtsas åka skridskor.
8. Vi har ännu inte kommit hem och Jörgen vill röka, men han hittar ingen tändare. Ordet tändare är dock det svenska ordet för det vilket i Jörgens öron låter mycket roligt och han gör om det till "tender" istället. "I need a tender, because in a pretender" är en mening som upprepas hundratals gånger och vi kiknar av skratt för varje gång den sägs.
9. Väl hemma sitter Johanna och Jörgen framför spotify och ska spela en massa musik, det kivas lite - som om dom vore syskon. Det är i denna stund, då Jörgen ska skriva in vad han vill lyssna på som vi upptäcker att han egentligen behöver glasögon eftersom han sitter 10 cm från själva skärmen. Någonting som ser otroligt roligt ut. Johanna frågar om han vill ha hjälp, men han missuppfattar och säger någonting tilbaka på norska. Bara några sekunder efteråt då han inser att det inte går längre skricker han: Men hjälp mig då!!
10. Jag är hungrig och går ner och lagar mig lite mat. Jesper smakar och ger ett klart godkänd på mina veganska kycklingbitar. Men när Johanna kokat ihop lite fiskpinnar och potatismos och de båda männen smakar rynkar de på pannan - Jörgen ger en 6:a men när han sen får reda på att det är fiskpinnar sänker han ännu ett poäng. Jesper ser inte heller allt för förtjust ut men är för vänlig för att vilja vara ärlig.
11. Jesper frågar mig om jag vill ha mer öl, men jag säger att jag ätit min mat och att det är bra för mig. Han kollar mycket lustigt på mig, som om jag vore från en annan planet bara för jag inte vill ha mer öl.
12. Jesper frågar mig ännu en gång om jag vill ha öl, men jag säger att jag snart ska gå och lägga mig. Nu tittar han på mig och jag ser att han nu tänker: Ja men så kanske odm gör i Sverige.

Fredag: Johanna och jag tänker bege oss ut på ännu mer gymjakt, men innan vi går träffar jag på Jörgen och pratar lite med honom. Frågar om han kollat på filmerna som han spelade in men det är någonting han helt glömt bort. Han säger lite skamset: "Jag blev nog lite full".
Väl ute på våran jakt hittar vi till ett friskis&svettis men även där måste man binda upp sig på ett halvår eller mer. Dock var det det billigaste hitintills och vi funderar fortfarande på om vi kanske inte ska anmäla oss där. Dock blev det ingen träning som vi egentligen hade tänkt. Så vi tar oss en fin promenad vid ån innan vi kommer hem.
På kvällen hämtar jag mamma och Alex som kom på besök. Efter att ha lämnat deras saker går vi hem till mig. Vi dricker kaffe och småpratar, jag får även en stor och tung väska som är fullproppad med bara mat.

Lördag: Vi får gå upp tidigt, någonting som Johanna och jag inte gjort på allt för många dagar och det tar emot så när klockan ringer 8 på morgonen. När vi väl kommit igång går det snabbt och vi möte upp Alex och mamma, går genom staden och hamnar till slut vid operan som ligger vid hamnen. Det är en otroligt fin dag med skinande sol. Dock bitande kallt och jag inser snabbt att jag tagit på mig allt för lite kläder. Men vi går runt och studerar byggnaden som man kan gå upp på taket på, dock inte nu då det är snöigt och halt.
Dagen fortsätter med intervaller av hög tröttnadhetskänsla, men vi kämpar på. Lagar lunch, går på ännu mer promenader, kommer hem och bakar otroligt goda muffins, lagar middag, spelar spel. Fick också otroligt fina presenter av dom båda. Sedan la vi oss alla fyra som sillar i sängen och kollade på en mycket bra film om andra världskriget - "the boy in the striped pyjamas". En film som är värd att se.

//från en som var sugen på att blogga.