Jag känner mig som en förvirrad höna - rätt igenom. Det är så mycket som händer nu, så mycket att tänka på, så mycket att vara glad över och lyckorusen flödar mer för var dag. Just nu ligger massvis med papper runt om mig, från försäkringskassan. För som ni vet har jag varit arbetslös allt för länge och efter en viss fin tid så början man få pengar för det, något som så fint kallas för Utvecklingsersättning - hej o hoj här ska det utvecklas!! Fast om jag ska vara ärlig så känner jag mig precis som vanligt...om man bortser från den förvirrade hönan då så klart.

Jag måste dessutom tillägga att telefonköer är väl bland det tråkigaste man kan sitta i, men som tur var gick det fort denna gång även om jag blev förskräckt av min 98:e plats i kön. Jag kommer få en massa pengar från försäkringskassan, så mycket pengar som 1300. Det känns som om jag kommer få en smärre chock av att ha så mycket pengar på mitt konto efter så lång tid utan. Men med tiden kommer råden, pengaråden också för den delen och siktet mot Oslo är centrerat. Det blir av! Och dessutom otroligt snart, vilket både gör mig överlycklig men gör mig även rädd. Som en berg- och dalbana...tjoooooff och så bär det av mot svinlande höjder. Så jävla roligt, men jag kommer ju kissa på mig under resans gång också, ler.

Nej, nu är jag så glad och det går inte att sitta här längre för nu måste jag springa tre varv runt i lägenheten!