måndag 15 december 2008

Min första jobbdag på Nationernas Hus blev lyckad - ingen större katastrof, inget vin spillt eller krossat glas. Trött hann jag inte heller bli då det fanns att göra precis hela tiden i 10 timmar! Satt kvar efter jobbet för en macka och ett glas vin, och för sällskapet också förstås, vilket var mycket trevligt om än lite för gammalt för min sorts humor - hö hö. Jag lyckades däcka runt fyra-tiden då jag bara hade fyra timmar på mig att ta igen min långa dag - för upp klockan 8 skulle jag. Packa, duscha, äta frukost och sedan ner till bussen för att åka till Göteborg. Men se där - så lätt skulle Sannes dag inte bli. Jag vaknade i vilket fall upp och tyckde det var lustigt att klockan ännu inte ringt, trevar efter mobilen och fick till min fasa se att på den neonblåbakrunden är kl.10.44! I ett försök att vakna ur mitt sömndruckna tillstånd får jag panik och ringer Sanjin - hans mobil är inte på vilket irriterar, men sedan kommer förståndet tillbaka - det finns inget annat att göra än att somna om(vilket aldrig varit något problem för mig förut och inte denna gång heller).

Andra gången jag vaknar är vid halv två, och efter mycket om och men beställer jag ännu en biljett till Göteborg den dagen. 16.55 går den och jag får skjuts ner, mamma och jag kommer tidigt och se där vilken tur man har för bussen kom precis. Jag kliver på direkt, sätter mig till rätta och glädjer mig över att bussen inte är så full som den brukar vara en fredag. Musiken på och så snosa lite, kollar upp efter ett tag...och va fan! Så här brukar ju inte vägen se ut! Jag börjar bli nervös - tänk om jag stigit på fel buss! Hjärtat bultar och tankarna far, vad ska jag göra nu...vilken stad är vi i - Mjölby ser ju inte alls ut såhär! Nej och det är ju inte så konstigt med tanke på att jag nu befinner mig i Norrköping! Jag har lyckats stiga på 830bussen fast åt det andra hållet - Stockholm. Hur kan man lyckas stiga på en buss med fel biljett på.

Trött på min dag, och svag som jag känner mig säger jag ynkligt till chauffören när han stannar att jag har kommit på fel buss. Jag får hjälp av en grön reflexutrustad man som inte verkar allt för hipp & hurra för denna nya uppgift. Han visar mig i vilket fall till deras kontor och efter en stund kommer han tillbaka med en lapp - "Här är ditt bokningsnummer, ta ut din biljett så får du åka tåg till Göteborg". Jag tackar och går min väg, hämtar ut min biljett och kollar på priset...kollar på priset - tänk om jag hade så mycket pengar. Biljetten kostar 700 spänn.

Väl när tåget kommer blir jag ännu en gång förvirrad över vad som står på skylten...är det det här tåget som ska till Katrineholm? Ööööh, jag står där och känner mig som ett fån, men jag haffar ett par medelåldersmammor som också verkar stå och fundera. Jag suger mig fast på dom som en avloppspropp, vi samtalar och skojjar. Dom är bullmammor, tjocka och glada, skrattar åt det mesta och dom verkar ha en fin vänskap. Båda har köpt julklappar till hela sin familj för det är påsar överallt och jag säger att nu måste ni ju gömma alla påsar så ingen förstår vart ni har varit och handlat.

Väl framme vid Katrineholm, där jag ska byta, hjälper dom mig igen. "Där ska du stå, rör dig inte förän tåget har kommit och sedan kliver du på". Jag känner mig som en 10 åring som åker tåg för första gången själv - fast jag tycker om känslan. Mammor är allt bra - även om dom inte är ens egna.

Helgen i Göteborg blev skön. Jag hittade äntligen den bästa bok jag någonsin läst på Myrorna för 25 spänn - Paradisets barn av Marianne Fredriksson. Jag blev som en treåring som äntligen fått sin klubba och jag kunde inte koncentrera mig på någonting annat.
På söndagen firade jag och min man vår 1-årsdag med buller och bång!! Planerna på Paris blev ju inte direkt av, men det blev bowling och pizza vilket var minst lika bra! Jag har träningsvärk i hela armen och kan inte skriva med vanlig penna, kunde knappt hålla i kopplet idag heller - men kärleken kommer väl aldrig smärtfritt eller hur!

Jag gör min specialare - the freestyler stile

The swing style
Just det! Jag får ju inte glömma att tillägga att det faktiskt var jag som vann bowlingen :D Dock var det väldigt jämt och vi båda var superbra! Något par som vågar utmana "the superpower" ?

3 kommentarer:

Anonym sa...

:D

Ricard Enquist sa...

du ser ut som ett litet barn som pekar och skriker "MAMMA KOLLA BOLLEN"

Ricard Enquist sa...

Oh it's ON!!

Men tro inte att vi kommer representera norge :P