onsdag 26 mars 2008

Jag sitter här i göteborg, solen skiner och det är varmt ute. Igår snöade det och låg tjocka lager snö på gatorna, det där med att det inte blir någon vinter i göteborg tycks ha ändrats(lagom till våren). Jag och Sanjin hade egentligen tänkt att grilla i veckan, jag vet inte riktigt hur det blir med det där, men tanken på marinerade majskolvar och smältande snö väcker hoppet igen.
Jag är själv nu - Sanjin på jobbintervju. familjen sjunger gör mig och jag förs bort till sommaren, festivaler och levande människor. Igår beställde vi biljetter till way out west och jag måste skaffa mig ett jobb jag också så att jag har råd med allting jag vill göra i sommar. Men det kommer ändå inte gå ihop sig - jobb + festivaler, utflykter, äventyr, solnig, avslappning = what? Vi får se hur det går helt enkelt men jag är glad bara jag får ett jobb, för den 13 juni är jag arbetslös.
Ordet klingar dåligt i de flestas öron. Jag vet inte hur klangen ljuder i mina, det är nog väldigt falskt på grund av olika känslor. Jobb ger pengar och frihet, och frihet det är ju det vi lever för. Uppfylla våra drömmar och berika våra liv, men vad händer när jobbet tar över och man fastnar i mönster som är svåra att ta sig ur - då det blir en vanesak, förpliktelse.
Nej jag vill leva så som jag drömde om när jag var liten - som en indian kanske, bara det är något som inte innehållet samhället och deras krav. Jag vet, det låter töntigt och drömmande och jag vet att det aldrig kommer bli så - så jag reser iväg istället, till andra kulturer och breddgrader. Definitivt varmare sådana, där inte kylan håller inne folk och deras tankar. Fan jävla flumminlägg, men jag vet att jag inte är den enda som vill härifrån.

För övrigt påminndes jag av barndommens fantasi idag. Jag kommer ihåg när jag var liten, då gillade jag en film som jag kollade på varje gång ja åkte till pappa. "Den oändliga historien", en film som handlar om att världen "Fantasien" håller på att gå under. Fantasien är uppbyggd på människors fantasier och drömmar, men folk drömmer inte lika mycket längre och världen håller på att slukas av Ingentinget. Det var länge sedan jag såg den filmen men jag fylldes av värme när jag såg den nyss. Den är en ganska så lustg film egentligen, med underliga figurer och ting men jag rekomenderar verkligen att se den!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Den Oändliga Historien är ju helt och hållet lysande. Jag måste säga samma sak... att jag sveptes av mina fötter när jag såg den som liten. Blir totalt nostalgisk när jag tänker på det nu. The Nothing är ondskan helt och fullt. Coolt.

Med mig är det bara bra. Jobbar. Roar mig. Allt det där. Du vet. :)

while you are waiting sa...

babi kom hem snart.